En snäcka av järn

Berätta för dem vad jag berättade
Vi ska sitta på månen när vi är äldre
Och tacka Gud att livet på jorden är över
Sluka solen och göra universum kallare
Prisa befälhavaren, för spinnande planeter runt min aura
 
Ett perfekt spannmålsflöde, dränerade moln i en regnbåge
Siffror, gjutet i geometri, bionik med biologi
Ett omlopp, vem är egentligen skyldig
Ett liv, utan mening eller syfte
Solen har stigit, för att visa sin skicklighet
Genom träden syns ett prisma
Vässar pinnar till spjut, medan saltet i vattnet läker mina ärr
Veckor utan sömn, behärska denna överlevnadsteknik
Hungrar efter byten, primitivt

Lyssna till tystnaden, kan du höra jordens rytm
Vinden talar till min instinkt, med jorden är jag i synk
Tvingar stunden till en virvelvind, rådödlig
Sveper längs jord, omvandlar kött till smuts
Samla mina vindar, sluter mina ögon i det djupaste andetaget
Jag står nu på det högsta berget
Himlen gråter eld, isen sjunker
Jag kan nu smälta in, för vinden har fångat min själ
Nej, jag har inte glömt vad jag berättade

Vem är du?
-Jag är Du.
Omöjligt.
Vem är du? Vilket språk talar du?
-Ingen identitet och talar enbart tyranni.
Du kommer inte finna helvetet i mig, du må därför blomstra
Min tillvaro hör till himlen, jag var ämnad att vara större än så
Tillåt mig be till min skapare, för denna har misslyckats.
-Jag är Er skapare, den som tar och ger liv.
-Kontrollera dig, omfamna tryggheten.
Varför?
-Dra lärdom.
Hur?
-Öppna dina ögon..

Effekterna av min psykologi utplånar atomer
Och ödelägger städer när jag mediterar
En
bomb över våra hem för att det låg i sikte
Med våra händer har vi förmågan att skapa och förstöra
Anpassa dina fötter till den nya betongen, som tennsoldater
Krig, beväpnade människor står på rad
Offra liv, kämpa emot, brutalisera, attackera och dehumanisera
Stunden har kommit, jag lämnar världen
Detta blir arvet från mig och Er.
 
Adjö.



 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0