Längtan

Något jag plötsligt nappade på var det här stycket ur en gammal bokanalys om romantiken, skrivet första året på gymnasiet:

"Följande dag återvände Erland till kullen vid bäcken. Bågen bar han i hand, och Käck följde med honom, men på jakt tänkte han icke. Han tänkte på Singoalla, den fina flickan.

.... Han kom till bäcken, men Singoalla var där icke. Måhända kommer hon, tänkte han, och han satte sig i gräset, där flickan förut suttit, och lyssnade länge till bäckens sorl. Men Singoalla kom icke."

 

Här framgår ett tydligt exempel på längtan, då Erland återvänder till bäcken varje dag i hopp om att åter få möta sin kärlek. Idag ser man längtan som att sträva efter det fullkomliga men under romantiken var det själva längtan, perioden mellan strävan och det fullkomliga, som var det bästa uttrycket för en oändlighetskänsla. En känsla som var väldigt stark, viktig och förekom ofta inom romantiken. Därför skulle längtan behållas och inte på något vis tillfredställas.

 

Mycket intressant för mig. Jag gillar hur känslan ska handskas med och hur den fungerar. En abstrakt unik känsla för det omedvetna.


Le masque aux yeux d'or

Det här en saga som handlar om tre djur. Räven, kråkan och skatan. Sagan är en fabel, d.v.s en kort berättelse som inte behöver vara sann men innehåller en viss sensmoral.

Det var en gång en kråka, som bodde i en skog. En dag skulle kråkan få ungar. Hon byggde ett bo högt upp i ett träd och la tre ägg i boet. Kråkan låg på sina ägg och ruvade i tre veckor. Sedan kläcktes de och ut kom tre små kråkungar.

Kråkmamman fick väldigt mycket att göra. Ungarna skulle ha mat hela tiden. De var jämt hungriga. Det fanns en del faror i skogen - tjuvar som ville ta hennes små ungar. Hon måste alltid tänka på att vakta dem.


Nära trädet bodde en räv. Han var farlig. När räven hörde ungarna pipa sa han till sig själv.
- Jaha, det finns visst mat åt mig i det där trädet. Men hur ska jag komma dit? Det är högt upp.

Räven funderade och funderade. Sedan gav han sig iväg till en by som låg i närheten. Han tänkte att han skulle göra något så att kråkan inte kunde känna igen honom.

Han gick till byns sophög. Där hittade han en hatt som han behöll. Lite längre bort såg han en gammal såg. Den tog han också.

Tidigt nästa morgon gick han till trädet med kråkungarna. Han hade hatten på huvudet och sågen under armen. När han kom fram till trädet började han såga i det.

Kråkan blev rädd när hon hörde ljudet från sågen. Hon tittade ut ur boet och ropade:
- Vem är du och varför sågar du i mitt träd?
- Det är inte ditt träd. Det är mitt. Jag är skogvaktare i den här skogen och alla träden är mina, svarade räven.
- Snälla skogvaktare. Såga inte ner det här trädet. Jag har mitt bo här och jag har tre små ungar, sa kråkan.
- Det är ditt eget fel. Varför har du byggt bo i mitt träd? Jag måste såga ner det nu med det samma.
- Snälla skogvaktare, sa kråkan med gråten i halsen. Kan du inte vänta några dagar, så att mina ungar blir större och kan flyga härifrån?
- Nej. Jag bryr mig inte om ditt prat. Det är mitt träd och jag ska såga ner det NU.

Räven fortsatte att såga. Det blev en djup skåra i trädet. Kråkan började gråta. Hon visste inte vad hon skulle göra.

- Nåja, sa räven och tittade listigt fram under hatten. Jag kan vänta i två dagar, men bara på ett villkor. Det är att du ger mig en av dina ungar.

Kråkan grät och grät och till slut slängde hon ner en av sina ungar till räven. Hon visste inte vad hon skulle göra annars. Räven slutade genast att såga, åt upp ungen och gick därifrån.

- Ha, tänkte han för sig själv, om jag kunde lura kråkan, kan jag säkert lura andra fåglar på samma sätt.

Efter ett tag kom en skata och hälsade på hos kråkan. Kråkan grät fortfarande och var mycket ledsen.

- Men vad har hänt, frågade skatan. Varför är du så ledsen? Och kråkan berättade.
- Det låter konstigt, sa skatan. En skogvaktare brukar inte såga ner friska träd. Säg till mig nästa gång han kommer, så ska jag se om det är en riktig skogvaktare.

Två dagar senare kom räven tillbaka till kråkans träd. Han hade hatten på huvudet och den gamla sågen under armen.

Kråkan flög genast iväg och hämtade skatan. Skatan kom. Hon tittade mycket noga på skogvaktaren. Sedan skakade hon på huvudet, vände sig till kråkan och sa:
- Din dumbom, det där är ingen skogvaktare. Det är den farliga räven. Men han kan inte såga ner ditt träd med den där gamla sågen. Du ska inte vara rädd.

Räven började såga i trädet. Kråkan böjde sig ner och ropade:
- Vem är du och varför sågar du i mitt träd?
- Jag är skogvaktaren och jag ska såga ner mitt träd, svarade räven.
- Jaså, sa kråkan. Jag tänker inte ge mig iväg. Förresten är du ingen skogvaktare. Du är bara en elak räv.

- Jaså, sa räven. Han var mycket förvånad. Vem har sagt att jag inte är skogvaktaren?
- Det var skatan, sa kråkan.
- Hm, sa räven.

Han slutade att såga och gick därifrån. För sig själv tänkte han att han skulle hämnas på skatan.

Några dagar senare hade han bestämt sig för hur han skulle göra. Han letade rätt på ett dike med smutsigt vatten. Han rullade sig så att han blev alldeles svart. Sedan gick han och la sig nära skatans bo. Han låg alldeles stilla och låtsades vara död.

När skatan fick se honom, flög hon över honom flera gånger. Men han rörde sig inte.

- Han måste vara död, tänkte skatan. Då kan jag hacka ut ögonen på honom, sa hon till sig själv.

Hon flög ner och satte sig på rävens huvud. Men just som hon skulle börja hacka med näbben i hans ögon, öppnade räven munnen och bet tag i hennes stjärt. Hon satt fast. Skatan förstod att hon blivit lurad. Vad skulle hon nu göra? Hon måste hitta på något för att lura räven.

Hon sa: - Tänk efter räv! Du kan äta upp mig. Men i morgon är du hungrig igen. Om du släpper mig, kan jag lära dig olika sätt att få mat. Jag är listig precis som du.

- Det kanske är en bra idé, tänkte räven.
- Bestäm dig, sa skatan.
- OK, sa räven.

ScepticisMe

 
When you speak, I must drown in shit to breathe better, and also to remind you that when I speak, I disturb you.
 
 
 
 
 

Diaporama

Hon saknar gatorna,
går i cirklar och kvadrater,
vänder runt i huvudet.
Vi Blir.


On Devient Fou Ici

"The more I look at people.. the more I hate them.."
 
 

Autoportrait

Oskuld är en skatt som många män söker. Likväl är oskuld ett fängelse, ett tillgjort koncept som saknar frihet i ett tomrum. Jag kommer att dö skyldig. Skyldig att inte ha sökt det.

 

 


Livre d'artiste

Det enda Gud inte känner till är det faktum att han inte existerar. Jag, jag existerar, men jag är inte säker. När jag dör vill jag tro att världens existens upphör i samma ögonblick som mina tankar inte längre kan framställas på nytt, och Vi är Gud, men jag gillar inte de andra. Så jag väljer att utnämna mig själv till Gud och alla andra lyder mig, för med mig tror de på existens.

Resterande är artificiella skapelser med ett enda syfte att hjälpa mig tro att det jag gör är bra. De vill också hjälpa mig att finna sanningen. Jag är det som skapat alltet, men alltet i sig självt kan inte entydigt sägas vara en plats. Jag är formulerad att förtränga sanningen för att skapa mig ett syfte med livet. Därför har Jag även programmerat er att tala om för mig att jag är galen när jag upptäcker den.

Källor finns gömda överallt, min mor har lärt mig att inte leta. Men jag vet var de ligger.
Emellanåt kan jag höra dem andas. Jag avslöjar inte vad det är...  Jag föredrar ägg som rullar, rullar, rullar, ramlar och kläcks. Ägg, de skriker inte, men det är ett liv. De skrämmer mig, ägg.

Boxology

When it comes to the box, I suffer from claustrophobia. Think far outside the box and get out.
 


Korrupta mönster

 
 

Politiker är mycket lömskare än du anar. Reinfeldts bortförklaring om vad som egentligen diskuterades i mötet med Bilderberg-gruppen, smutsjobbet från USA även kallat "FRA"-lagen och nu den nya lagen som innebär registrering av kontantkort för mobiltelefoner. Vi har röstat fram det onda ögat, som ständigt vakar över oss. För en extra tusenlapp i månaden kan man tydligen lura ett helt land på röster. Något som jag trodde enbart Socialdemokraterna och Joe Labero tidigare hade lyckats med.

 

Under 1950- och tidigare delen av 1960-talet förelåg i Sverige en akut bostadsbrist. Dels för att det inte fanns tillräckligt med lägenheter att förse den snabbt växande befolkningen med bostäder, dels för att den generella svenska bostadsstandarden var låg. (påstod Sveriges socialdemokratiska arbetareparti som på den tiden styrde Sverige). Vad man egentligen planerade var en satsning för ökad arbetskraft genom invandring som skulle bidra till ett starkare land, ekonomiskt sett.


Efter ett riksdagsbeslut blev målet att lösa "tidens akuta bostadskris" genom att under kort tid bygga en miljon bostäder och förbättra bostadsstandarden. Efter ytterligare ett val skulle stödet till nya bostäder och produktionen öka. Samtidigt minskades den totala budgeten, för att kunna bygga fler och billigare bostäder än tidigare.

"En viktig anledning till att man valde att bygga höga hus var att man ville spara så mycket som möjligt av naturen i området", ... ? … Husen som byggdes blev fula höga betonghus och de som placerades där blev den nya arbetskraften som skulle bidra till ett ökat BNP.

Folket som bosattes i miljonprogrammen blev "de fattiga" i jämförelse med "vanligt folk" i radhus och "de bättre ställda" på t.ex. Lidingö. Områden som Nacka, Sätra, Skärholmen, Tensta, Hammarkullen, Råsätt och självklart Rosengård förvandlades till renodlade "sovstäder" med en majoritet av höghus och invandrare. I hela Rosengård har 38 % av invånarna mellan 20-64 år ett arbete och 21 % av invånarna socialbidrag. Endast cirka 60 % av Rosengårds skolbarn får godkänt i kärnämnena när de slutar nian. Dessa miljonprograms orter började till slut ifrågasättas. Områdena sågs inte längre som ett framtidssamhälle utan snarare som ett socialt utkantsområde. Men placeringen var avklarad och invandringen hade ökat, nu återstod endast att låta samhällsprocessen genomföra sitt...

 

Jag vet att du tror att du förstår vad du tror jag precis sagt, men jag är inte säker att du inser att det du tror du har förstått är inte vad jag menar…

 

Teorin om 'differentiell association' avser en socialiseringsprocess, där individen blir brottsling genom inlärning i sin sociala förbindelse med andra personer. Personer som redan praktiserar och föredrar ett kriminellt beteende. Inom kriminologisk synvinkel sker brottslig socialisering i stort sett på en plats där det saknas individer som föredrar ett lagligt beteende. I brist på övervakning känner förövaren trygghet och tillsammans med en förvrängd samhällsuppfattning motiveras den att överväga konsekvenserna för ett brott eftersom risken att åka dit är inställningsvis minimal. Är det då underligt att kriminalitet ökar i områden där det saknas bl.a svenskar?

För många antar att brottsligheten i stort är opåverkat av sociala orsaker som fattigdom, ojämlikheter och arbetslöshet. Men teorin är diskutabel inom sociologin där man till stor del menar att det är just sociala och ekonomiska faktorer som är bakomliggande orsaker till brottsligheten. Den brottsliga aktiviteten beror på vardagslivets rutiner såsom sömn, arbete, skola, fritidsaktiviteter o.s.v. Det är strukturella faktorer som rör hela samhället och därmed dess hela utveckling.

Teorins konsekvens blir att en förändring för att minska brottsligheten inte kan ske utan samhällsförändringar, eftersom brottsligheten har sin utgångspunkt i våra vardagliga rutiner. Det handlar om samma process som vid all annan inlärning, vilket gör förvärvet av kriminell kunskap inte mer märkvärdig eller unik än inlärningen av andra laglydiga beteenden.

Antalet tillgängliga tjänster var för få i proportion till antalet nykomlingar. Det resulterade i ett överskott av arbetslösa invandrare. En del som blev utan jobb skulle genom sociala och ekonomiska faktorer i samhället till slut komma att påverkas kriminellt.
En annan del av de arbetslösa som inte påverkades kriminellt skulle tvingas söka olika typer bidrag, som i sin tur stämplades för att ”leva på våra pengar".
Minoriteten av invandrarna som väl fick ett jobb, fick de tusentals nya jobben i lagerlokaler eller tilläts öppna egna pizzerior. Båda alternativen bidrog till ökad växt på arbetsmarknaden. Kvinnor erbjöds även 'svart'-betalda städjobb.
Språklära och utbildning fanns inte med på listan, sådant saknades helt i miljonprogrammen. Det spelar även roll för nästa generation. Vi har i dag riktigt utsatta områden där barn växer upp utan att känna nästan någon vuxen som har ett jobb att gå till. Det är klart att det skapar en uppenbar brist på framtidstro.
Slutsatsen är given. Fördomar blev fakta och socialdemokraterna hade misslyckats på det mest horribla sättet att skapa integration.

År senare blev det Moderaternas tur. De ansåg att invandrarna fick nöja sig med en bosättning i landet. "De" skulle inte få komma till vårt land och tro att de kunde få äta av den goda välfärdiga kakan genom en anställning hos ett företag vars jobbuppgifter INTE innebar 2000-talets form av slaveri. Det här landet hade vi byggt upp. Vi ville helst inte ha hit någon alls. Samtidigt var vi beroende av en tillväxt.

Vi gav hälften av invandrarna usla jobb och fortsatte smutskasta den andra halvan. Fördomarna verkade preventivt för våra mer välbetalda jobb. Det gjorde att företag i första hand inte ville anställa invandrare för man ansåg att kompetens saknades och än en gång satsades inga statliga pengar i miljonprogrammens samhällen för att utbilda. Det fanns inget hopp om ett rättvist samhälle. De fick ta jobb som ingen annan ville ha och givetvis innebar det skattebetalning; som på pappret var en investering för alla invånare i Sverige. Något de aldrig fick ta del- eller se resultat av i närheten av sina bostäder.

För makthavarna är det deras egen sanning att tanken aldrig slagit dem. Men planen verkar snarare ha varit att kunna främja industrin samtidigt som man kunnat skrämma hemma- opinionen med "terror-kortet" och få Svenska folket att acceptera inskränkningar av rättigheterna i landet. Fattigare blev fattigare och rikare blev nu rikare. Det var trots allt i miljonprogrammen där man begick olika brott och vandaliserade dagligen, där skulle inga av statens pengar ödslas.
Resultatet blev en segregation som var ekonomisk gynnsam för de som var bättre betalda i Sverige.

Det som retar mest gallfeber på mig är hur den svenska befolkningen totalt lyckats stirra sig blind på det uppenbara misstaget, som sedan av efterträdaren helt utan empati törs utnyttjas? Kan man helt och hållet ha missat den sociala biten som tyder på segregering av etniskt ursprung, religion, språk och yrke? Jag kan acceptera att människor i allmänhet saknar förmågan att tänka förnuftigt men inte fan kunde jag gissa att det även saknades en hel hord av bortsprängda hjärnceller...
Genom att utnyttja ny arbetskraft för att göra landet rikare så kan vi som sitter i maktposition i sin tur utnyttja skattesystemet i våra plånböckers favör. Vi vill ha ett mer stabilt land på bekostnaden av utländska människor. Samtidigt som vi vägrar erkänna att vi inte vill anställa en viss 'Mohammed', oavsett om hans IQ överträffar landets medel och betygen många andras. I Sverige är den mest betydelsefulla CV-meriten att vara svensk.

Folk beslutar sig för att ingå i ett socialt kontrakt där man ger upp en del av sina friheter för att kunna njuta av fred i samhället. Det kallas politik och är fortfarande ett experiment. Några av bevisen finner jag giltiga i naturalismens filosofiska åskådning och inom psykopati.
Människans naturliga beteende är egoistiskt, människans strävan är att sätta sig över alla andra människor genom att tillskaffa sig t.ex makt. I naturtillståndet, blir då hela livet ett krig mot alla och livet blir således inte värt att leva. För att undvika ett sådant tillstånd var det nödvändigt att utse en 'suverän envåldshärskare' vars funktion var att skydda människorna mot varandra, som i utbyte mot makt skulle skänka trygghet åt folket. Dock är lösningen för problemet en paradox; mer vill ha mer. Därför är tanken om fullt förtroende för den som styr i naturen omöjlig.

Francis Bacon, en gammal filosof, tyckte att vetenskapens uppgift var att behärska naturen genom att lära känna dess lagar och enligt dessa ingripa i naturförloppen. "Vetande är makt", och "naturen behärskas genom att man lyder den". På så sätt kan den manipuleras.

Men även den som njuter av livets dyrbaraste frukt kan komma att råka sätta den i halsen...



Båda skulle bidra till ökad växt på arbetsmarknaden. Språklära och utbildning fanns inte på listan, eftersom sådant saknades i miljonprogrammens samhälle. En del av kvinnorna erbjöds även svarta städjobb.

Julius Caesar, Act 2, Scene 2

Cowards die many times before their deaths;
the valiant never taste of death but once.


Nyare inlägg
RSS 2.0